- Project Runeberg -  Barnhusbarnen eller Verldens dom /
138

(1849) Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158
vån ÖFVERSTEN.

Med den rätt, som (ser sig försigtigt omkring), som
en far har öfver sitt barn.

HERMAN (förvirrad).

En far?

ÖFVERSTEN.

Ja, min unge vän, jag litar på er tystlåtenhet.
Fanny är ett barnhusbarn, som. ni vet. Jag kan ej
ännu erkänna min slägtskap till henne, ty jag står
för mycket i beröring med den verld, hvars domar
bestämma öfver ens lugn och lycka. Men när hon
vunnit ett namn, som en utmärkt sångerska, då skall
hennes talang adla henne till värdigheten af min
dotter. Förstår ni nu gåtan af mitt hemliga
förfarande med Fanny?

HERMAN (tankfull).

Ja, jag förstår.

ÖFVERSTEN (afsides).

Lyckliga ungdom och enfald!

HERMAN.
Kan ni förlåta mitt uppförande, herr öfverste?

ÖFVERSTEN.
Ni kan försona det helt och hållet.

HERMAN.
På hvad sätt?

ÖFVERSTEN (med låtsad oro).
Genom att vara lika ifrig som jag i spaningarna
efter den arma flickan.

HERMAN (förvånad).
Ni har henne då inte gömd hos er?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 17:11:14 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjbarnhusb/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free