Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE SCENEN.
RUDOLF. GREFVINNAN. ARON, bakom skåpet.
RUDOLF (stannar midt på
scenen med öppen famn).
Leonora!
GREFVINNAN.
Det är då ingen synvilla, Rudolf? (kastar sig till
hans bröst.)
RUDOLF.
O, min Gud, jag tackar dig för denna stund af
outsäglig sällhet, som jag köpt med tjugu långa år
af sorg och saknad!
GREFVINNAN (betraktar honom med
ännu tviflande blickar).
Du lefver då ännu, lefver, för att i dubbelt mått
låta mig känna mitt grymma öde.
RUDOLF.
Leonora, har du förlåtit mig, har du kunnat
glömma mitt bedrägeri?
GREFVINNAN (ömt).
Är jag den första qvinna, som bedrages och —
förlåter ?
RUDOLF (med värma).
Tack, tack, min Leonora! Jag har då hunnit det
mål, för hvilket jag reste öfver oceanen; det mål
jag drömde om, då jag som flykting seglade på de
aflägsna hafven; det mål jag längtade till, då jag på
Amerikas kust grundlade den lilla koloni, som bär
ditt dyra namn. Endast min brinnande kärlek för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
