Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
och en gång på din graf der borta skall aldrig
smädelsen rista sina lömska lögner. Skilj dig från din
brottslige make. Du har ju bevisen der i dina händer.
GREFVINNAN (förvånad).
Du har då hört hvad jag — —
RUDOLF.
Ja, jag har lyssnat, Leonora. Jag känner hela
den låga bedriften. Gif mig dessa papper, slit dina
kedjor, och kom till det hjerta, som föddes syskon
med ditt eget. — Fly med mig på mitt väntande
fartyg, Leonora. — Jag knäböjer för dig; gif mig
dessa papper!
GREFVINNAN.
Stig upp, Rudolf. En man skall endast knäböja
för himlen.
RUDOLF (ännu på knä).
Du är min himmel, Leonora, och himlen hör de
olyckligas böner. Gif mig dessa papper!
GREFVINNAN.
Nej, bed mig icke, Rudolf, pröfva mig ej så
hårdt, öppna ej paradisets portar för mig, ty vid
ingången står engeln med det tveäggade svärdet.
(Rudolf stiger upp.) Det är min pligt, den ed jag vid
altaret svurit att älska min make. Älska honom kan
jag ej, men jag skall aldrig för egen lycka bryta de
band jag bär, om de än äro tunga som jernkedjor.
RUDOLF.
Du nekar, Leonora?
GREFVINNAN.
Ja, Rudolf, ty du skulle ej kunna älska och ära
den qvinna, som köpte sin sällhet med ett förräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
