Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
mot sin man. Nej, dessa papper skall jag gömma
undan allas ögon i mitt juvelskrin, såsom den
dyrbaraste skatten bland alla dess smycken.
ARON.
I hennes juvelskrin?
GREFVINNAN.
Och först en gång på min dödsbädd skall jag
återgifva dem åt honom, som förgiftat mitt lif. Må
han, min make, bryta sina eder, och lösa vårt
förbund. Men jag skall aldrig göra första steget. Nej,
vänd tillbaka till ditt nya fädernesland. Rudolf, låt
oss begge lefva blott för andras lycka och låt oss
endast i minnet och hoppet vara brud och brudgum.
RUDOLF (dyster).
Är det din trogna kärlek, är det ditt sista af-
skedsord, Leonora?
GREFVINNAN.
Ja, Rudolf! Vi få aldrig återse hvarandra. Det
är redan ett brott att jag så här i hemlighet
hängifver mig åt ögonblickets sällhet, och att jag låter dig
läsa i mitt älskande hjerta, som endast borde klappa
för min make.
RUDOLF (med någon bitterhet).
Du väger dina pligter nu med guldvigt.
GREFVINNAN.
Ja, ditt hån är rättvist, jag vägde dem aldrig
fordom. Var icke bitter, Rudolf. Du ser ej de qval.
som sönderslita mitt bröst i denna stund, du ser ej
huru jag qväfver mina tårar, och med bristande hjerta
suckar liksom Ingeborg. Tror du jag står på rosor
här och visar min lefnads lycka leende ifrån mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
