Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idyll och Epigram - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smyckadt spänne af omätligt värde.
Kommo tvenne fästmän då till henne.
Stolt och rik och mäktig var den ena;
Men han friade till flickans spänne.
Och den andra han var blyg och fattig;
Men han friade till flickans hjerta.
Nu till dottren talte hennes stjufmor:
Tag den rike, och förskjut den arme;
Skönt är guldet dock mot fattigdomen.
Flickan gret och vägrade förgäfves.
Men den dag, då lysning skulle tagas,
Fanns ej flickan mer i modrens salar,
Ej på gården, ej bland parkens stammar;
Men hon fanns på stranden invid hafvet.
Dit kom hennes mor, och hennes fästmän
Talande med vänlig röst till flickan:
Följ oss opp, till gästabud och glädje,
Ty din lysning skall i dag besörjas.
Då tog flickan ur sin gördel spännet,
Tog det i sin hvita hand, och sade:
Se, den litet har, är nöjd med litet;
Men den den mycket äger fordrar mera.
Tusen år, och tusen ren, har hafvet
Slukat håfvor, och förvärfvat skatter,
Och det fordrar än mitt gyllne smycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
