Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idyll och Epigram - 26 - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hon sade, och långt hän från stranden
Kastade sitt spänne ut i hafvet.
Men den rike gick förgrymmad dädan;
Och förgrymmad ropte flickans stjufmor:
Olycksaliga, hur har du handlat?
Ingen höghet har du mer att vänta,
Intet guld skall skimra i din boning
Och ditt spänne ser du aldrig åter.
Men den ädla flickan log och sade:
Hvad är höghet, mot min framtids lycka,
Hvad är guld, emot ett lif med kärlek,
Hvad är spännet, mot min ynglings hjerta?
Stor var Tavastländarn Ojan Pavo,
Stor och väldig ibland Finlands söner,
Stadig, som en granbevuxen klippa,
Djerf och snabb och kraftig som en stormvind.
Tallar hade han med rötter uppryckt,
Kufvat björnar med sin blotta armkraft,
Lyftat hästar öfver höga gärden,
Och, som strån, förmätne männer nedböjt.
Och nu stod den starke Ojan Pavo
Stolt och väldig uppå Lagmanstinget,
Midt på garden stod han ibland folket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
