Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Tredje natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 -s
Och dessa tecken, hvarmed ödet stämplar
Sitt herravälde in på slafvens panna,
De jemnas äter, och befrielsen
Bor, typiskt röjd, hos slumrarinnan redan.
Ja, säll är du, som sofver och som glömmer;
Ej tränga verldens dystra bilder nu
Igenom dina blickars slutna portar,
Och lifvets djupa afgrund höljs af natt.
Hårdt har hon kämpat, mycket har hon lidit,
Dess barm är sårad och dess pulsar tömda,
Och hon förföljs ännu. En flykting ar
Dess tanke, utan riktning, utan hem;
Dock jagas äfven han af sorgens härar,
Hvarthelst ban irrar, sökande en fristad,
Och ej en gång i din förstörda borg,
O vanvett! låter du den qvalde dväljas.
Blott sömnen är de öfvergifnas vän.
Du dyra varelse! jag klagar ej,
Att sinnlighetens lampa, att förnuftet,
Blott flämtande, med halfsläckt låga, brinner
Inom din hydda, rest af jordens stoft;
Men att, hvarthelst dess matta stråle faller,
En tår skall röjas, och en jämmer skådas,
Se der min plåga. Litet nog ändå
Betalar själens gudaeld här nere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
