Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Fjerde natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 -s
På lifvets vida, bottenlösa bölja;
Dig såg jag äfven, lund! der jag en gång
För Minna blottade mitt hjertas lågor,
Der lättbevingad, svalan lik, som sväfvar
Mot vårens famn ur sundets purpurvåg,
Bekännelsen flög öfver hennes läppar,
Och hennes blickar greto perlor till
En kroua åt min segrande förhoppning;
Dig återsåg jag, djup af sällhet, stund
Och evighet tillika! då min kyss
För första gången, i den svala qvällen,
Vid lunders susning och vid fåglars sång,
På hennes läppars vällust-bädd försof sig;
Och er och er, o eder, tusen gånger
Besvurna och igen besvurna, såg jag,
Ej lätta och förhoppningsfulla nu,
Som fordom; men alfvarliga och dystra,
På tidens vingar pekande och på
Det mörka ödets jernhand, der den tung
Låg vårdslöst hvilande på brutna fjettrar. —
Så såg jag än med vemod, än med glädje
De dunkla hamnarna af fordna fröjder,
Ån bedjande för nattens flykt, och än
Att solen evigt ville borta dröja.
Men bergens toppar klarnade i vester,
Och snart mot dalen, i en långsam ström,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
