Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Fjerde natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Flöt ljuset neder frän förgyllda fjällar,
Och dagen frambröt, och hans strålar föllo
På Minnas hleka kinder ren.
Då slog hon opp sitt öga, såg mig an
Med blickar, ej förslöade, som nyss,
Men skarpa, genomträngande, som pilar:
"Du är det, jag liar funnit dig; min dröm,
Min svåra dröm är slut" — med dessa ord
Uppstod hon hastigt, gret en tår förstulet,
Och tog min hand och talte himmelskt lugu:
"Se, plågans spjut är krossadt, läckelset
År från mitt öga fallet; jag har funnit
Det jag har sökt, och hjertat vill ej mer.
Hvad jorden äger, hennes fröjd och smärta
Har jag i bräddadt mått tömt ut, och mer
Har hennes trånga förråd ej att skänka.
Jag vandrar nu dit du ej följa far;
Men snart jag vandrar längre bort, och då
Välkommen efter!
Som jag, skall du kanhända långe drömma,
Att du förgäfves söker här din sällhet,
Och såsom jag, skall äfven du en gång,
Med hjertat lugnadt och med själen ljus,
Förvånad vakna, sluten i dess armar;
Till dess farväl!" — Hon kramade min hand,
Och vände stilla mot den smala sligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
