Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafven i Perrho - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 —
Hela vägen framåt såg lian blodstänkt,
Och till stället, som var aftaldt, kommen,
Såg han sina bröders lik bland träden,
Och emellan dem sin gamle fader.
Ej ett steg lian vågade mot skogen,
Men lian stod der stum, och såg och hörde,
Hörde hur hans gamle fader ropte:
"Ve, mitt gråa hufvud! hvar är Thomas?
Hvar är Thomas? han har flyktat ensam,
Han, af mina söner fordom kärast,
Han har flytt och svikit sina bröder.
Ve förrädarn, ve den fege bofven!
Må han irra, rädd som Kain, i skogen,
Skrämd af löfvet, som på aspen skälfver,
Skrämd af hjerpen, som den spång, han nalkas,
Bäfvande med dånfull vinge lemnar. —
Gud, om rättvis du i höjden lefver,
Hata honom, som jag älskat honom,
Ocli, livar helst han vaknar opp i döden,
Gif ej fosterland, ej bror åt honom."
Stel af fasa hörde Thomas orden,
Och han vände bort sin blick från fadren.
Hunden lik, som retad följer björnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
