Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafven i Perrho - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
Vädrande hans stig i skog- och vildmark,
Gick han stum, som vägens blodspår ledde,
Stum, men mordlust ropte i hang hjerta.
När ban kom förbi sin faders boning,
Bröt der eld och rök ur taket redan;
Men han såg ej, hörde ej, lians Öga
Var oroligt endast fäst på vägen.
Ren var solen bakom skogen sjunken,
När en öfvergifven by han nådde.
Nära vägen, ur en skyl på åkern,
Tittade en gosse fram och, varsamt
Vinkande med handen, ropte sakta:
"Gå ej ditåt, ty du är förlorad;
Fienderna rasta der i gården.
Sex de voro, förde långa pikar,
Och den grymmaste och största ryttarn
Bar ett blodigt hufvud fäst på piken."
Endast snabbare gick Thomas framåt.
Men på dörren till den främsta stugan
Såg han brödrens kära hufvud spikadt.
Rytande han slängde unnan bössan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
