Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Trädgårdsmästarens Bref - Andra Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
andas smitta öfver mina oskyldiga barn och
skrämmer morgonens englar från parken."
Jag hann ej bli mild innan Rosa lydde och
gick. Men då hon skred förbi, såg jag
henne gripa mig med en blick, såsom om hon velat
rycka mig in i sitt hjerta. Hon gick sakta
den långa gången utföre och försvann bakom
poppelhäckarne. Då böjde jag knä, begärde
mitt barn tillbaka af Gud och gret. Min
herre, fi-iden kom åter och saktmodet, och jag
följde Rosas spår. Då jag hunnit dörren till
hennes kammare, hörde jag hennes röst. Det
var rösten af en bedjande, men den var låg,
och en flägt susade i almens krona vid
trappan. En stund förgick, vinden höll andan,
och jag hörde ord: "Han, han kan blifva dig
ett verktyg; jag är blott en svag qvinna. Tag
honom upp i ditt ljus, om du ock skall
kasta mig i min natt tillbaka."
Mitt hjerta ville smälta af kärlek och
sorg. Jag öppnade dörren tyst, helt tyst, och
steg in. Rosa hade märkt det, och hon kom
mot mig, leende som en engel. "Jag liar bedt
för dig, min far," voro hennes ord, "och
jag har blifvit bönhörd, ty du kommer in till
mig och är mild." Jag slöt henne i min famn
och kysste hennes panna. Men jag ville icke
störa oss med ord, utan teg och gick åter ut
till milt arbete att söka tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
