Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
XVII. SCENEN.
Onkeln. (sednare) Emelie.
Omkkln (hemtande nig).
Den ’ler, det var en äkta,
Eli grym fantast, en vild husar,
Som ville tvinga mig att fäkta
l’å mina gamla dar!]
Jag arme man, hvad «kall jag göra?
Det i ar en olycksstund jng föll pl det IthV.
Att Hytta till mitt landtgods ut.
Det var att radikalt förstöra
Den lilla ro jag hade qvar förut.
Och kommer Arrendatorn na till slut!
Jag ryser ren för tanken bara;
Han lär väl ropa sitt: förklara,
Förklara er, ni drar, ni drar!
Då jag mitt löfte återtar
Ooh ej bevekas kan att fara;
Ty brås han på sin reskamrat,
Blir han for smått ej flat.
Men resa dit! nej, Gud befara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
