Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
hushållet för Runeberg och några hans kamrater, var ofta
utsatt för hans påhitt, men icke förty var han hennes
stora favorit, och samma var förhållandet med själfva
rektorn, en godmodig gubbe vid namn Jakob Bange.
Midt under pågående lektion kunde Runeberg företa sig
något skämt; sålunda släppte han en gång ut ett litet
tamt möss på bordet framför rektorn. Då denne grep till
sitt stora spanskrör, sköt Runeberg lugnt undan käppen
och sade: »Ser ej rektorn att det är en stubbsvans och
att mösset är tamt», hvarpå han lät det rädda sig in i
rockärmen. Rektorn åtnöjde sig med sin vanliga replik:
» Ja du är alltid en sådan dansmästare. » Berättelsen
»Eldsvådan» är ju ett vittnesbörd om, huru det kunde
gå till, om än fantasien här fyllt ut mycket.
I satiriska visor skall ock Runebergs poetiska anlag
först ha gett sig luft, och i en sådan som bevarats
skildrar han lifvet i skolan; en strof därur lyder:
Nu han (rektorn) sig bugar vid amen;
lärarna börja examen.
Sorlet växer hvarje minut
hör hur de skratta och prata,
medan syntaxis ornata
flödar ur rektorns skrofliga trut.
Här är det den af Runeberg högt beundrade Bellman,
som varit mönstret, men annars hade han oftast sin
landsman Choræus till förebild, och Franzén hörde likaledes
till hans litterära favoriter, ehuru han först senare tordes
ge sig på att imitera denne.
Sina anlag hade Runeberg nog närmast ifrån modern,
som hade ett gladt lynne, gärna sjöng små visor och
berättade utmärkt. Men äfven fadern såg med välvilja på
sonens vittra öfningar. Han utöfvade dock ganska sträng
kritik öfver dem, och sålunda fick Runeberg alltifrån
begynnelsen hos sig inplantat detta utpräglade sinne för
formens ans, som är ett genomgående kännemärke på hela
hans diktning.
Vid aderton års ålder var Runeberg färdig med skolan,
och på hösten 1822 begaf han sig till Åbo, där han aflade
studentexamen och inskref sig vid universitetet. Af
anförvanter och vänner hade han utrustats med en reskassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
