Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOM OCH UNGDOM.
5
af 60 rubel, hvilka gifvetvis icke kunde räcka så långt;
vidare hjälp från hemmet var ej att påräkna, och
Runeberg fick därför genom undervisning själf draga sig fram.
Det gick ej utan många försakelser, som dock mildrades
genom den välvilja han rönte af en och annan gynnare, främst
ärkebiskop Tengström, en kusin till Runebergs far. För
rästen lär han under sina studentår varit en stor
slagskämpe; det var ju den tidens främsta sport!
I december 1823 antog Runeberg en
informatorsplats hos kapten af Enehjelm i Saarijärvi och flyttade
med denne till Ruovesi, där han vistades till jan. 1826.
Medan Runeberg förut blott kände till kustlandet och
dess befolkning af koloniserade svenskar, kom han nu in
i »norra Tavastland, i hjärtat af det finska Finland, där
ödemarkskogarna äro tystast och vidast, de slingrande
ändlösa, holmfyllda vattnen vackrast, befolkningen fattigast och
till sitt lynne mäst utpräglat finsk: segast, envisast och
fåordigast». (Citat efter W. Söderhielm.)
Af huru stor betydelse vistelsen i denna natur och
bland detta folk var för Runeberg, därom vittnar närmast
hans uppsats »om najderna, folklynnet och sederna i
Saarijärvi socken», och medelbart en ej ringa del af hans
senare värk. Men det tog en rundlig tid, innan den äkta
folkliga finska andan fick sitt fulla poetiska uttryck. Det
dröjde öfver hufvud länge innan Runebergs
ungdomsdiktning höjde sig öfver det blotta efterbildandet af andra
äldre eller samtida skalders stil. Hos Enehjelm, som
själf deltagit i ryska kriget, träffade han ock den gamla
f. d. underofficeren Pelander, som blef typen för Fänrik
Ståls gestalt.
-
Efter ankomsten till universitetet hade Runeberg stif
tat bekantskap med den nyare svenska diktningen, med
Tegnér och Atterbom och så många andra författare, som
förut varit honom alldeles främmande. Dessa intryck satte
spår äfven i hans poetiska öfningar. Medan han ännu
under 1822 helt och hållet rör sig med uttryck, hämtade
från den gamla akademiska skolans alster och på sin
höjd ställvis röjer påvärkan af Lidners våldsammare retorik,
gör han kort därpå några försök i den fosforistiska genren.
Men många äro de icke; den enkelhet och naturlighet,
som äro betecknande för den Runebergska dikten i dess
mognad, öfverensstämde så afgjort med själfva grunddragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
