Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Brytningstiden 1827-1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGSTIDEN 1827-1828.
7
vant ärkebiskop Tengström. Denne samlade ute i sitt
prebendepastorat Pargas kring sig en talrik krets af barn,
barnbarn och andra släktingar, bland hvilka Runeberg
med sitt ungdomsfriska sinne var en gärna sedd gäst.
Bland småttingarna på gården var den unga magistern
högst populär både som lekkamrat och berättare, och i den
vackra skärgårdsnaturen var där tillfälle till utflykter,
till jakt- och fisketurer. Om Runebergs sällskapstalanger
vittnar bl. a. den framgång han hade vid en liten
dramatisk underhållning, som en gång under hans studenttid
anordnats hos en af ärkebiskopens svärsöner; han skall då
genom det tokroliga sätt, hvarpå han utförde sin
egentligen skäligen obetydliga roll, hafva icke blott beredt
åskådaren hjärtliga skratt utan äfven bragt sina
medspelande alldeles ur konsepterna.
Bland kamraterna hade han goda vänner, och af dem
voro flera personer med framstående egenskaper, de där
senare gripit in i Finlands utveckling, såsom filosofen
Snellman och estetikern Cygnæus, och det fattades således
icke tillfälle till väckande och utvecklande umgänge.
Likväl voro studentåren ingalunda i det hela någon
lycklig tid för Runeberg. Att han hade att kämpa med
ekonomiska svårigheter torde icke hafva legat så tungt
på hans sinne, men för en person med så djupt och rikt
känslolif innebär mognaden till man mycken oro och
hårda inre strider. Själf talade Runeberg ej häller gärna
om denna tid, medan han annars var outtröttlig som
berättare af hvad han upplefvat, och vi måste därför
härvidlag grunda vår uppfattning på hvad vi kunna hämta
ur enstaka yttranden och i synnerhet på hvad hans egna
samtida dikter yppa.
Vid september månads inbrott 1827 begaf sig
Runeberg från Pargas till Åbo för att där tillträda en
akademisk kondition, men knappt hade han anländt till
universitetsstaden, förrän han fick se den till största delen lagd
i aska af en förhärjande eldsvåda. Universitetet måste
stängas, och därmed voro Runebergs planer för den
närmaste framtiden kullkastade. Han hade ej annat att göra
än återvända till Pargas och vara tacksam för den
gästfrihet som erbjöds. Ett helt år stannade han nu här, ett
år, som med hänsyn till hans inre lif säkerligen var hans
mäst skiftesriką.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
