Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Brytningstiden 1827-1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
-
-
Af den uppsluppne gossen hade blifvit en grubblande
yngling. Till ovissheten om framtiden kommo andra
orsaker til bekymmer, en måhända blott inbillad
fruktan för bröstsjukdom, erotiska fantasier och religiös
oro. Detta sistnämda motiv framträder blott i ett par
dikter, af hvilka den märkligaste är en Bön», som först
för några år sedan blef bekant, och af hvars sju strofer
tvänne här följa:
O Herre den svage benåda
som suckar till dig i sin smärta,
och fräls från förtappelsens våda
mitt arma förvillade hjärta.
Gjut mild i mitt lågande sinne
din lugna hugsvalande anda,
och låt din försoning därinne
de stormande känslorna banda.
I sin starka personliga ton står denna dikt ensam,
medan däremot en hel följd på ett mera abstrakt sätt tolka
känslan af jordelifvets intighet och hoppet om befrielsen
därifrån, och allteftersom det ena eller andra öfverväger,
är tonen ibland mera dyster, ibland mera öfversvinnelig.
Ett exempel bland många är »Tröst»:
―
Som en främling blott, ställ
i mitt jordiska frö,
skall jag blomma i tvång,
men det tvång, jag bebor,
är det sällaste tvång,
ty en gång skall det dö,
och jag hoppas och tror.
Uttrycksmedlen för denna världsföraktande
öfversvinnlighet så vida skild från den Runeberg vi känna
från hans mognare år har som oftast Tegnér fått släppa
till. Därbredvid finnas andra dikter, i hvilka en kraftig
sinnlighet ger sig luft
sällsynt och här är
–-
-
en motsats, som ej är alltför
det väl snarast Stagnelius, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
