Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Brytningstiden 1827-1828 - 3. Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
-
lagda i munnen på en yngling, som är olyckligt kär i
en Minna. Hon blir gift med en annan, blir vansinnig,
men vaknar till förnuft igen i sin älskares armar och dör
slutligen, hvarpå äfven diktens hjälte finner ro vid hoppet
om ett återseende i en annan värld. Denna dikt, till
kompositionen oredig och till meningen stundom oklar,
är i formellt afseende beroende af de båda ofvannämda
skalder, Tegnér och Stagnelius, hvilka äfven i öfrigt
behärskade brytningstiden. Uti innehållets våldsamma
personliga lidelsefullhet står den ensam i Runebergs alstring,
vittnande om de djupa känslor, som rört sig i ungdomen
hos denna senare så behärskade och måttfulla karaktär.
3. Lyrik.
Hösten 1828 öppnades åter universitetet, nu förlagt
till Finlands nya hufvudstad Helsingfors. Dit begaf sig
då ock Runeberg för att fortsätta sina studier, som
fortfarande ägnades åt den klassiska vitterheten, och som
resulterade i en anställning som docent 1830. Sitt
uppehälle förskaffade han sig genom lärarevärksamhet och ett
par små tjänster, och sedan han fått anställning vid ett
nygrundat lärovärk kallat Lyceum, ansåg han sig kunna
tänka på giftermål. Den 23 januari 1831 stod bröllopet,
firat i all enkelhet, och enkelt var ock det hem däri de
nygifta inflyttade ett par små rum i svärmoderns gård,
som den unga frun själf iordningställt.
――
Under förlofningstiden och de första åren som äkta
man har Runeberg sin blomstringstid såsom lyriker. Det
är sin unga kärlekslycka Runeberg gifvit uttryck häruti
och på ett sätt som vida skiljer sig från den svärmande
poesi, som vi i det föregående lärt känna.
En impuls utifrån hjälpte Runeberg att finna vägen
till en egen med hans läggning öfverensstämmande stil.
Hans vän Cygnæus hade gifvit honom en nyligen
utkommen tysk öfversättning af en samling »Serbiska
folksånger». Dessa sydslaviska visor, som mästadels röra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
