Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRIK.
11
om erotiska ämnen, men äfven besjunga krigiska bragder,
äro upptecknade sådana de lefde hos folket, men de intaga
genom sin höga konstnärliga utbildning en särskild rang
bland öfriga europeiska folkdikter. De röja i själva
värket en anda och en stil, som påminna om den klassiska
grekiska lyriken, och det var just detta, som fängslade
Runeberg och föranledde honom att till svenskan
öfverflytta dem. Hans vid antiken uppfostrade smak återfann
här den fria naturlighet och den på samma gång enkla
och genomarbetade form, som öfverensstämde med den nu
vunna harmoniska jämvikten. Detta uppenbarade sig ock
i hans egna dikter, som nu tillkommo. Sålunda framträdde
Runeberg, som förut blott låtit trycka enstaka sånger i
tidningar, 1830 ungefär samtidigt med sina öfversättningar
af Serviska folksånger och sitt första häfte Dikter, hvilket
senare innehöll det hufvudsakliga af hans alstring alltsedan
1826. Tre år senare utkom ett andra band dikter, däri
den Runebergska lyriken står i sin fulla blomning.
-
––
Det, som främst drager uppmärksamheten till sig i
dessa samlingar, är serien Idyll och Epigram, det bästa
uttrycket för den unge Runebergs poetiska förmåga.
Medan tidigare minnet och längtan besjälat hans sång,
» Barrndomsminnen» och »Trånaden» kunna redan genom
sina titlar tjäna som exempel besjunger han nu det
närvarande ögonblickets sällhet. Han njuter i fulla drag,
med lätt sinne af sin lycka, och kärleken, alltjämt
diktens medelpunkt, har här intet af det öfversvinnliga
svärmeriet. Den är kanske t. o. m. mindre nordiskt blond,
blyg och försagd än sydländskt kraftig dock utan att
växa till öfverväldigande lidelse. Afven där tonen går i
moll, blir den dock aldrig dyster; kärleken är icke skildrad
som en förhärjande passion, utan som en lyckobringerska.
Denna nya anda har äfven medfört ett nytt
framställningssätt. Dikten består mera sällan af en omedelbar
känsloutgjutelse, utan anknyter gärna till skildringen af
en bestämd situation, hvarpå redan det första stycket ger
exempel (»Flickan kom ifrån sin älsklings möte» o. s. v.).
Eller ock är det hela blott en liten epigrammatisk reflexion,
som i en bild vemodigt framhåller gossens obeständighet.
Äfven där dikten är något längre, är dock formen städse
starkt koncentrerad.
Dessa egenskaper känneteckna också flera af de sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
