Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Världsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSÅSKÅDNING.
15
-
tyskan) och särdeles i de första årgångarna
litterära kritiker, som strax skall sysselsätta oss.
en följd
Likväl fann han tid äfven för ett rätt lifligt umgänge
med sina kolleger vid skolan och universitetet. Runeberg
och hans vänner från studentåren bildade ett centrum, kring
hvilket flockade sig alla de yngre, som hyste inträssen
utöfver det hvardagliga. Man inköpte gemensamt litteratur
och möttes hos hvarandra under enkla yttre förhållanden till
meningsutbyten i kulturella och estetiska frågor. Uti
detta det 8. k. Lördagssällskapet, som räknade sitt
upphof från 1830, framkom tanken på det finska
litteratursällskapet, stiftat närmast för att understödja Elias
Lönnroth i hans sträfvanden att tillvarataga den gamla
nationella finska poesien. I själfva värket utgick ur denna
krets också idéen om en själfständig finsk odling, som
skulle växa ur egen grund och ej blott vara en gren af
den svenska, och för detta mål hafva ock medlemmarna
gjort kraftiga insatser hvar på sitt område.
Sådana idéer eller åtminstone sådana stämningar ligga
bakom Runebergs värksamhet såsom litterär kritiker i
Morgonbladet. Arbetet däri var för honom ingalunda blott
en biförtjänst, han hade också åtskilligt, som han ville
hafva sagt. Och detta kom fram i en följd artiklar under
åren 1832 och 1833, i hvilka han med skoningslös
häftighet angrep hela »Sverges nu gällande literatur».
Undantog man Bellman, fru Lenngren och Franzén, så var,
menade Runeberg, allt det andra tämligen värdelöst. En
del af hvad han säger är alldeles riktigt, men i det
hela är kritiken ytterst ensidig och orättvis framförallt
däruti, att Runeberg stillatigande förbigår sådana ting
som Kellgrens lyrik, Geijers sånger och Wallins psalmer.
Angreppet på det florerande fosforistiska och Tegnérska
blomsterspråket var ett djärft drag och var jämväl fullt
berättigat, men det ser nästan ut som förargelsen öfver
att han en gång själf tillhört Tegnérs efterapare gjort
honom för alltid blind för dennes storhet.
Af de nya
svenska författarna vann endast Almqvist hans bifall; åt
denne ägnade han en uppriktig och djup beundran, som
äfven tagit sig uttryck i ett par uppsatser.
Öfver hufvud var den litterära kritiken icke
Runebergs starkaste sida. Med beundransvärd säkerhet valde
han sin egen väg, men för andra ståndpunkter hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
