- Project Runeberg -  Johan Ludvig Runeberg : en öfversikt af hans utveckling /
16

(1903) [MARC] Author: Otto Sylwan - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Världsåskådning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
han ej alltid förståelse. Smidighet i uppfattningen var icke.
hans sak, och vid blick saknande han ock. Mycket läste
han aldrig och varnade unga författare för att ägna
mycken tid åt böcker; naturen och människan voro föremålen
för hans egna studier. Abstraktioner inträsserade
Runeberg icke, men hans behof af klarhet i alla förhållanden
var starkt, och därför har han också noga genomtänkt
de frågor, som för honom ställde sig såsom de
grundläggande. Huru hans världsåskådning småningom
utvecklats, hafva vi ej tillfälle att följa, men sådan den
gestaltade sig efter brytningstidens slut ligger den klar för oss
i sina grunddrag.
Den asketism, det världsförakt, som vi iakttagit i
några ungdomsdikter såsom utslag af en öfverspänd
idealism, var i grund och botten främmande för Runeberg.
Hans syn på lifvet var ljus, och hade han än haft yttre
och inre svårigheter att bekämpa, hade dock dessa icke
blifvit honom öfvermäktiga. Ett lyckligt hem, tillfälle till
lifvande umgänge med goda vänner, ett framgångsrikt
arbete allt detta styrkte honom i en optimistisk
världsåskådning. Från sina kära greker mottog han läran om
en måttfull lefnadsnjutning såsom norm för människans
vandel. En återspegling häraf röjde också Runebergs
lyrik, sådan vi i det föregående betraktat den.
-
Men den fick en fortsättning i några dikter från
1830-talets midt, och ur dessa slår oss åter en annan
anda till mötes. Stämningen från ynglingaåren tycks gå
igen i strofer som följande ur »Mitt lif»:
Strid på brädden af en graf,
segling på ett vredgat haf,
sträfvan på en stiglös stig,
o mitt lif, jag nämner dig.
Hvar är hamnen, lugn och klar,
hjärtats frid från forna dar?
Hvar är hoppets guldkust gömd,
aldrig nådd och aldrig glömd?
Och de stå icke ensamma; nästan alla de nu tillkomna
lyriska dikterna ha en melankolisk färg, medan den fläkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 17:14:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrutveck/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free