Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Lif i Borgå - 7. Julkvällen och Nadeschda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
-
trång, så bodde där storhet och rikedom däri, ty han
visste att locka fram och taga vara på det bästa som
fanns hos hvarje människa. Så lefde han nöjd och glad
ett sundt och harmoniskt lif. En sådan optimism som
Runebergs ådagalägger sitt berättigande genom den lycka
som den skapar, och än mer den friska lifskraft den inger.
Denna ljusa och glada syn på lifvet är betingad af
Runebergs religiösa och etiska allvar, men ock af hans
humor. Den kunde gå på djupet och spela i mörkare
skiftningar, den kunde ock leka på ytan. Spjufvern från
pojkåren satt i den mognade mannen, och han kunde ha
sin fröjd åt små bagateller, små puts som han ställde till
för sina vänner, och små anekdoter, som obetydliga i sig
själfva fingo värde genom det sätt hvarpå han återgaf dem.
»
Ett exempel på Runebergs humor kan jag ej
underlåta att här anföra. Han fick en dag besök af en ung
prästman, som berättade om sin värksamhet bland allmogen
och äfven framhöll huru han upprätthöll disciplinen och
t. ex. strängt behandlade dem, som somnade under
predikan. Nej, inföll Runeberg, så skall du icke göra»,
och påpekade att det vore förlåtligt nog, om någon
arbetare efter veckans mödor, ovan vid tankeansträngning,
oförmärkt inslumrade vid friden i kyrkan. »Nej, så skall
du icke göra, upprepade han och tillade med sitt allra
varmaste småleende: »Tvärtom bör du, när du märker
att dina åhörare börja insomna, småningom sänka rösten,
och när du funnit att de alla insomnat, läsa välsignelsen
öfver dem och lämna dem i ro »
Till sitt yttre var Runeberg mycket lång och starkt
bygd och hade friluftsmannens friska bruna hy. Den
ståtliga gestalten fick dock det mäst imponerande af den
mörka mäktiga stämman, »glansen i hans djupt liggande
ögon, det öfverlägsna, men hjärtegoda leendet kring hans
mun».
7. Julkvällen och Nadeschda.
De stora uppgifternas tid börjar för Runeberg med
1830-talets sista år. Då utarbetades till större delen det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
