Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Liv i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
Icke blott på sina elever utan på snart sagt alla, med
vilka Runeberg kom i beröring, har han med sin mäktiga
personlighet övat starkt inflytande. Han hade, som hans
hustru en gång skrev, »en märkvärdig förmåga att slå eld
i folk, så att om de voro hurudana flintor som helst, så
gnistrade de i hans sällskap». Andra mera opartiska
vittnesbörd om samma sak finnas jämväl. Så skriver Runebergs
ryske vän och översättare Grot: »Det förefaller, som det
ej skulle givas något ämne, över vilket han icke skulle
hava tänkt. Man behöver endast i förbigående beröra en
sak och Runeberg griper genast fatt i den och tvingar en,
i det han nästan alltid utvecklar en ny och överraskande
tanke, att betrakta densamma från en helt och hållet ny
synpunkt.»
Lektor Strömborg, som under Runebergs senare år
var en flitig gäst i hans hus och utgivit en stor samling
biografiska anteckningar om honom, har på följande sätt
återgivit sitt intryck: »En vackrare syn kan man ej gärna
få se, än den han företedde, då han manlig och dock
mjuk, satt i en krets av yngre vänner och, medan hans
underbart vackra blick lyste klar, med djup och allvarlig
stämma för dem i ord mera målade än systematiskt
utlade sina tankar icke blott i litterära ämnen utan ofta ock
i livets högsta och viktigaste frågor. Det var isynnerhet
under sådana i nattens stillhet förda samspråk han väckte
och hänförde och i de ungas hjärtan nedlade kraftiga
frön till rika kommande skördar... Även förf. hade den
stora lyckan att vara med vid flera sådana tillfällen och
räknar dessa fortfarande till sina bästa och dyrbaraste
minnen... Man hade åter vunnit något att leva på, att
glädja sig över.»
Liksom Runeberg i litteraturen ej brydde sig om att
göra vidsträckta studier, utan nöjde sig med några få
storheter, dem han desto djupare genomträngde och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
