Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Liv i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIV I BORGÅ
27
ägnade sig, så var hans liv i Borgå begränsat till den
trånga krets av vänner, staden och landsbygden omkring
kunde erbjuda. Han kunde icke här som i litteraturen
välja sig några storheter till umgänge, men om hans värld
var trång, så bodde storhet och rikedom däri, ty han
visste att locka fram och taga vara på det bästa som fanns
hos varje människa. Så levde han nöjd och glad ett lugnt
och harmoniskt liv.
»Lugn» var ett adjektiv, som Runeberg med förkärlek
använde att beteckna en stämning av högsta och djupaste
art. Att han haft perioder, då han ingalunda själv hade
lugn i sinnet, veta vi, och även annars hava de starka
lidelser, som tillhörde hans natur, satt hans inre i uppror.
Men han visste att behärska sig; blott någon sällsynt gång
kunde han bryta ut i handling eller få luft genom dikt.
I regeln var han liksom kung Fjalar stum till dess att
striden var över.
-
Tack vare detta var hans liv sällsynt lyckligt, sällsynt
framför allt när det gäller en skald. Vi känna väl huru
dyrt de riktigt stora fått köpa de erfarenheter, som skapat
deras poesi. Till dessa riktigt stora hör Runeberg men
står nästan ensam bland dem i sin ljusa och lyckliga
livsuppfattning. Den är en betingelse för hans egenartade
storhet, och den har ådagalagt sitt berättigande genom den
livskraft den ingivit och den lycka den skapat för andra.
Denna ljusa och glada syn på livet är betingad av
Runebergs religiösa och etiska allvar, men ock av hans
humor. Den kunde gå på djupet och spela i mörkare
skiftningar, den kunde ock leka på ytan. Spjuvern från
pojkåren satt i den mognade mannen, och han kunde ha
sin fröjd åt små bagateller, små puts som han ställde till
för sina vänner, och små anekdoter, som obetydliga i sig
själva fingo värde genom det sätt varpå han återgav dem.
Ett exempel därpå! Runeberg fick en dag besök av en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
