Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fänrik Ståls Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
han i början av 1830-talet skrivit. Som källa hade han
utom Montgomerys historia även muntliga berättelser av
personer, med vilka han sammanträffat; efter första
samlingens utgivande tillflöt honom en mängd material från
skilda håll. Rörande sin användning av källorna skriver
Runeberg 1849 i brev till Montgomery, att han med
skygghet motsett dennes uttalande om sägnerna, ty, yttrar han,
»jag befarade, att ett och annat drag i mina teckningar
kunnat förefalla för mycket avvikande, kanske rent av
stridande mot verkliga förhållandet. Den poetiska
nödvändigheten att gruppera och färglägga gör, att detaljer
stundom måste framlyftas och belysas, utan att äga full
historisk rättighet». Yttrandet visar, huru samvetsgrant
Runeberg själv tog sin sats, att dikten skulle hålla sig till
verkligheten, och utgör i all sin korthet en formulering
av hans estetiska program.
Detaljer om Sägnernas förhållande till krigets faktiska
förlopp kunna här ej meddelas. Genom senare forskningar
hava en hel del smärre oriktigheter kunnat påpekas och
även enstaka större felgrepp. De mest anmärkningsvärda
torde vara, att skildringen av »Bröderna» Wadenstjerna
och karaktäristiken av flera av de i »Fältmarskalken»
uppträdande officerarna betydligt avvika från historiens
vittnesbörd. Men slikt inverkar naturligtvis i ingen mån
på Sägnernas värde; därvidlag äro vi tillfredsställda, blott
vi kunna säga, att Runeberg i stort taget träffat det rätta.
Så vitt man kunnat utröna, äro Vårt land, Sveaborg
och Sven Duva de äldsta Fänrikarna näst v. Fieandt.
Den första, en lyrisk inledning till cykeln, offentliggjordes
1847, men vann ej någon popularitet förrän Pacius givit
den dess allbekanta melodi, för första gången sjungen vid
Helsingfors’ studenters vårfest den 13 maj 1848. I
Sveaborg tyckes Runeberg liksom velat avlasta sig all den
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
