Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fänrik Ståls Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
striden i och för sig utan striden för fosterlandet
Runeberg besjunger, pliktuppfyllelsen i det gemensamma
arbetet för ett stort mål. Det är detta, som han vill ha
fram även i de nyss anförda raderna. Hjälten är icke
längre en lysande hövding, utan bonden-krigaren såsom
representant för fäderneslandet. Ett slående sidostycke
finna vi uti de skildringar från det dansk-tyska kriget
1864, som offentliggjorts av Karl Larsen, och jämväl i
många från världskriget. Där finns föga av den nordiska
yverborenheten, föga av stridslust i detta ords bokstavliga
mening; helst vill den danske soldaten återvända till
hemmet, men han har ingen tanke på att svika plikten.
Där härskar en anda, som är en heder för en medborgarhär,
ett folk i vapen, och samma anda besjälar Fänrik Stål
och hans kamrater.
Sägnernas båda samlingar inledas av ett par stycken,
där temat, den fosterländska stämningen, klingar ut i
lyriska toner; så »Vårt land», »Björneborgarnas marsch»
och »Soldatgossen». Det utmärkande draget för de allra
flesta övriga sångerna är, att de utgöra en rad ypperliga
karaktärsteckningar, och vad därigenom vunnits, det
springer i dagen, om vi jämföra Runebergs »Vilhelm von
Schwerin» med Geijers »Dödsoffer» över densamme. I det
senare stycket, vackert i och för sig, finna vi blott
allmänna betraktelser, tillämpliga för varje liknande tillfälle;
hos Runeberg är allt omsatt i handling och ger en
bestämd bild. Här som annars, där stridsskildringen fått
mera utrymme, såsom i »Adlercreutz» och flera andra,
är den använd för att bidraga till utpräglande av
karaktäristiken.
Om Runeberg i sina dramer icke förmått skapa
gestalter, som göra ett fullt levande intryck, så är detta
däremot i högsta mening fallet med hans Fänrikar. Det
stora dramat liksom än mera den breda romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
