Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fänrik Ståls Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄNRIK STÅLS SÄGNER
41
fordrar långt mera detaljstudium och en vida längre driven
utarbetning av personerna än andra arter av
skönlitteraturen, där några få drag äro tillräckliga. Villigt fyller vår
fantasi ut bilden, då den sättes i rörelse av den förtätade
poetiska stämning, som besjälar den inom en trängre ram
verkande lyriska och episkt lyriska arten.
Ett briljant exempel på Runebergs förmåga att
åskådliggöra är »Landshövdingen». Grundvalen för dikten är
tvenne officiella aktstycken, det ena en proklamation av
Buxhövden, den andra en svarsskrivelse av landshövding
Wibelius, som däruti hävdade lagens giltighet. Ur dessa
båda har Runeberg med ett genialiskt grepp skapat den
situation, där han mot varandra ställer den ryske
generalen och den finske ämbetsmannen. Han frångår den
yttre historiska sanningen för att i stället ge oss en
symbolisk, men på samma gång fullt konkret bild, där
tilldragelsens innebörd fått ett poetiskt, levande uttryck.
Karaktärsbilderna gälla, såsom naturligt är, oftast en
rad framstående män, vilkas namn och bragder ännu
levde i traditionen. Främst stå för vår erinring ur det
rika porträttgalleriet Döbelns och Adlercreutz’ gestalter,
sådana Runeberg tecknat dem i de båda sånger, vilka
han satt i slutet av vardera samlingen till att kröna verket.
Om Döbeln är skarpare individualiserad, om denna sång
spänner över en rikare växling av olika stämningar, så är
Adlercreutz, »den trogne finnen», en mera typiskt hållen
gestalt, medan vid hans sida hela hären är huvudpersonen.
Med oförliknelig konst har Runeberg i båda sångerna
skildrat omkastningen i striden. I flera avseenden en
parallell till Döbeln är Sandels; den käcka, glada tonen
har ock gjort den åt honom ägnade sången till en av de
mest omtyckta.¹
1
¹ I förbigående må anmärkas, att Runeberg bestämt förnekat
det vara sin mening, att generalen av ridderlighet skulle uppskjutit
sitt anfall tills klockan slog ett en uppfattning, som dock inför
diktens ordalag är ursäktlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
