Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klartext, mörkt tal och kulturellt fikonspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir dock ingen ny verklighet, resultatet blir
skönskriveri. Man talar mörkt, som Strindberg sade.
Läsaren vet inte längre var han har författaren,
författaren vet inte själv vad han menar. Han tröstar
sig med att orden säkerligen förstår sig själva, eller
åtminstone kan tolkas av de för ändamålet anställda
kritikerna. Det hela blir ordgröt, en dimma i vilken
man varken urskiljer mål eller mening. Och när
dimman blir tillräckligt tjock, säger Brändes, hugger
romantikern den i fjorton delar och kallar den en
sonett.
Men naturligtvis får detta mörka tal vissa följer,
ty oavsett vad skrivaren tror sig uttrycka har ju
varje mening, varje ord som skrives en objektiv och
påtaglig verkan på läsaren. Stämmer nu icke den
verkan författarens ord har med den han ville uppnå,
då har han antingen försummat sin konst, sitt
hantverk, eller också är orden honom likgiltiga och då
har han ingenting att säga. Dikten som skulle vara
ett riktmärke har blivit ett irrbloss och den som
låter sig ledas av irrbloss går lätt vilse. Visst kan
det låta vackert, men det är mycket som kan verka
vackert utan att vara det; stor blodförlust ger en
känsla av upprymdhet, men är det till trots inget att
glädja sig över.
Av dem vilka har intresse av att världen icke
förändrar sig och människorna icke går vidare, har man
därför alltid fått höra att blott det är konstnärligt
som är konstfärdigt utsirat. Och det är självfallet ty
blott det är för dem ofarligt som ingenstans leder
och skönskriveriet är ett dåligt verktyg i människors
händer och därför ofarligt.
Just under tider då det talas mycket mörkt måste
man själv lägga sig vinn om att tala klart, i tider då
det anses klokare att tiga än att tala är det oklokt
att tiga och oförståndigt att pladdra.
5 — Ett femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
