Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen är så stor så stor . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det står outnyttjade inbjudningar öppna från många
länder. Vi kan till och med få stipendier för att resa.
I ett sådant läge verkar det ju säreget och förvirrande
att så många unga kulturarbetare tycks föredra
stug-värmen, möjligheten att nå fram till bygdesnilleriet,
framför möjligheten att erfara och nå perspektiv.
Politiska och ekonomiska järnridåer borde väl
uppmuntra till genombrytningsförsök. Men vad
uppmuntrar den inre slöhetens järnridå till?
Resandet, upplevelsen av det främmande, är ju inget
självändamål. Den är vägen hem. För Ivar Lo gick
vägen till de monumentalt nära
sörmlandsskildringar-na tvärs genom Europa. Inte i turistbuss — utan
levande sig genom Europa. För att ta ett äldre exempel:
Strindbergs skärgårdsskildringar från det första av
honom själv opublicerade manuskriptet från
ungdomen till Hemsöborna. Det nära och det vanda kan
först riktigt beskrivas när man sett det som nytt och
ovant genom det fjärran och från det långt borta.
(Detta är något så självklart, har påpekats så många
gånger. Se till exemplevis Majakovski, Hur man
skriver vers). Förmågan till den goda provinsialismen
blir följden av inkännandet med de främmande
kulturerna och de fjärran människorna.
Omvänt, den som aldrig själv under långa tider
upplevt andras kultur och försökt leva i andras liv,
han drivs antingen till banalisering av det nära eller
till kammarexotism. Han får svårt, känner kanske
inte alls något behov av att uppleva det specifikt
svenska och nordiska. De vita sommarnätterna blir så
smärtsamt vita först när man är långt söder om Oslo,
Stockholm eller Leningrad. Björkarna ser man inte i
Dalarna utan i Ankara. Eller — för att se dem i
Dalarna måste man en gång upplevt siljanssynen i
Ankara.
Den stugsittande exotismen är mig en pervers styg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
