Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte tala med mig kanske. Det lider jag inte av. Och
om «man» anser att jag borde tiga finns inte mycket de
kan göra. För närvarande är inte läget så som det var
för tio år sedan — och kanske åter är om tio år —
då vissa opinioner administrativt (med kollektivrefuser)
kunde utestängas. Den blockpolitiska upplösningen har
gått såpass långt och den opinion jag representerar är
såpass stor — och köpstark — att en skrivare som blir
tystad i en del av pressen dyker upp hos konkurrenterna
dagen efter. Man får utnyttja kommersialismen för att
nå folket.
Våra tigande riksdagsmän som röstade för BB 22:13
och våra talande diplomater kan vilja utsträcka tigandet
till även mig och andra. Men de förmår inte. Ty i
längden kan inte de påverka skrivarna att tiga
och om de fortsätter att tiga i riksdagen samtidigt som
vi skriver riskerar de att stora medborgargrupper grips
av tvivel på hela vårt demokratiska system. Detta måste
de undvika. Alltså kommer de förr eller senare att
tvingas diskutera BB 22:13.
Men varje svar upphäver det samhällsnyttiga tigandet
som var förutsättningen för den nuvarande svenska
dubbelpolitiken. Jag vet på ett ungefär hur dessa tigande
riksdagsmän reagerar. Det troliga är att någon så
småningom inte kan hålla sig utan försöker hävda att jag
sakligt har fel. Men det har jag inte. Och det ger mig
möjligheter till en orgie i paragrafer och citat.
Nästa fas blir då att någon representant för vårt
establishment säger att jag och de andra ställt oss
utanför den demokratiska gemenskapen. Är odemokratiska
och anarkistiska. Så gjorde statssekreterare Frithiofsson
vid militärdagen i Simrishamn när han — enligt
Ystads Allehanda 20-9-65 apropå «Att vägra värnplikt,
att vägra döda» sade:
«Men genomgående gäller den lika oomtvistliga
regeln att detta skall ske på sedvanliga politiska vägar
(kurs av JM) och inte genom ohörsamhet mot lagen.
Aktioner av det slag som antytts ger uttryck för en
anarkistisk syn som är helt främmande för vår demokrati.»
Men vad hjälper politikernas vilja att allt skall ske på
sedvanliga politiska vägar? Om frågan blir väsentlig kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
