Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter denna analys — tyder på att den snabbt förverkligades.
Folket blir kvar i nöden.
Det som sker i Afghanistan är icke det som de vackra talen i
FN och på utvecklingskongresser låter påskina — en medmänsklig
solidaritet. Det är en ny kolonialisering. Utvecklingshjälpen blir en
utifrån påverkad och styrd revolution. Men inte menade vi att
alla länder skulle tvingas in i ett brittiskt adertonhundratrettiotal
när vi talade om hjälp.
Det är inte lätt att skriva detta. Ty det innebär att jag får dra
ett tjockt streck över det mesta av vad jag trott på. Men om det
jag tror på inte stämmer med vad jag ser då måste jag dra
strecket och ändra uppfattningen att stämma överens med synen.
Detta är vad jag själv — chockartat — upplevde när jag
återvände till Afghanistan. Och hade det varit allt då hade jag också
upplevat det hela som hopplöst. Men det var samtidigt vad de
unga afghanska intellektuella sade. Och vad också olika afghaner
inom administrationen påpekade. De hävdade att Sovjet och USA
och FN stödde sig på samma klass i sitt arbete i Afghanistan, att
de hjälpgivande tjänade denna klass för att själva tjäna. Att
fattigdomen nu blivit djupare därför att några fått möjligheter
att leva i överflöd.
Denna afghanska opinion var klart formulerad. Den uttrycktes
delvis i nationella termer. Man hänvisade till Abdul Rahmans
varning för utlänningarna. Och hans påpekande att afghanerna
själva måste behålla kontrollen och att i valet mellan ekonomisk
satsning med kontroll utifrån och en mindre ekonomisk satsning
med inhemsk kontroll vore det senare alternativet i längden det
som gav den snabbaste utvecklingen. Men de skilde sig från den
gamle härskaren genom att de såg den sociala skiktningen inom
Afghanistan som väsentlig.
Dock — som en amerikan sade:
— Allt går framåt nu. Du kan inte tänka dig vilken skillnad
det är. Förr vågade afghanerna knappt tala med mig. Nu kan vi
dricka tillsammans. Spriten håller på att bli fri i Afghanistan.
Stockholms-Tidningen 10-11-65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
