Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sägs ofta vara en lättköpt radikalism att uppröras över att vita
västerlänningar blir rika på hjälpverksamhet i fattiga länder.
Uttryckt på detta sätt är det också en billig radikalism. Det kan för
ett visst land vara helt förnuftigt att betala — eller låta betala —
en viss utlänning hundra gånger de egna invånarnas årsinkomst för
att få ett visst arbete utfört.
Det afghanska problemet är heller inte bara problemet med den
lilla privilegierade expertgruppen. Det är ett allmännare problem.
Den utveckling som dirigeras utifrån får sociala konsekvenser.
Dessa är till stor del oberoende av de enskilda experternas vilja
och personliga egenskaper. I stort blir i dag resultatet detsamma
vare sig experterna själva är idealistiska helgon eller helt
profiterande svartabörshajar. Det bör sägas att de flesta experter är
vanliga hyggliga människor, anständiga, vänliga och välmenande.
Det är för Afghanistan — liksom för alla fattiga länder —
nödvändigt med planering. Men mina vänner inom administrationen
påpekade att den utländska planeringshjälpen undergrävde
landets möjligheter att planera. De olika utländska
hjälporganisationerna, den amerikanska, den sovjetiska, den västtyska och FN:s
lade fram olika planer och gav olika prioritet åt olika projekt. (I
samtal med representanter för dessa hävdades dock att man sökte
samstämma sina planer numera.)
Planeringsavdelningen inom den afghanska administrationen
blev på så sätt uppdelad i olika fraktioner som hade olika utländskt
stöd och på olika sätt intrigerade mot varandra. Det hade behövts
en hård centralisering — men folk saknades som hade kompetens
att bedöma samtliga olika förslag.
Samtidigt utsattes landet för starka utrikespolitiska
påtryckningar från stormakterna för att förmås acceptera den för den
hjälp-givande stormakten statusviktiga plan dess representanter framlagt.
— Om vi säger, sade en hög tjänsteman, till Sovjetunionen att
deras nya projekt är för dyrt för oss och menar att det måste
uppskjutas, då ingriper sovjetregeringen med en fråga: Är ni
anti-sovjet?
— Om vi betvivlar ett givet amerikanskt projekt kommer från
amerikanska ambassaden omedelbart liknande påtryckningar. Ett
litet fattigt land har i dag ej möjligheter att välja de ekonomiskt
mest lönsamma projekten. Vi måste ständigt ta hänsyn till stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
