Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nistratörer som vill upprätta en självständig ekonomi — kanske
även till priset av en inskränkning av den utländska hjälpen — är
från inflytelserika familjer. Deras ideologi kan kallas
”konservativ”, eller ”nationalistisk”; de uttrycker dock hela det afghanska
folkets behov (med undantag av entreprenörer och korrupta). Om
de lyckas kommer det med säkerhet att i våra länder skällas för
”kineseri”, ”nasserism” eller ”fascism”.
Det talas ofta om ”de växande kravens” revolution i de
asiatiska länderna. Det är till största delen en illusion. För det stora
flertalet gäller frågan fortfarande: hur överleva. Men den typ av
ekonomiskt uppbygge som försiggår i Afghanistan under utländsk
påverkan har ökat spännvidden mellan fattig och rik. Det är inte
att de utländska experternas villor och livsföring är ”omoraliska”,
men de har satt ett nytt (och kostbart) mönster för den afghanska
medelklassen.
För att förhindra att utlänningarna upprättar helt egna
enklaver med egna hotell och egna klubbar har afghanerna låtit bygga
moderna hotell och restauranger i Kabul. Politiken kommer att
fortsättas i provinsstäderna.
Detta är i och för sig en politik som syftar till att begränsa
utlänningarnas inflytande. Men den har medfört ett nytt
korrup-tionsbehov hos de lågavlönade tjänstemännen. Lönerna är låga.
Livet är hårt. Finansdepartementet har inrättat en cafeteria vid
Pashtunistantorget i Kabul. En ren, italiensk och välhållen
snabbservering. Där kan man äta, dricka Coca-Cola och lyssna till jazz.
Det har varit en viktig inrättning. Den vill ge en ny standard för
Afghanistan. Jag har också sett att den hållits på samma höga
nivå år efter år. Det trodde inte utlänningarna som år 1961 sade:
— Dessa afghaner kommer snabbt att skita ned den.
Men dit går också de underbetalda tjänstemännen. De beställer
en Coca-Cola och lyssnar till musiken... och det tar hela deras
dagsinkomst. Åt familjen blir ingenting över. Korruptionen blir
deras enda utväg. Men korruptionen undergräver samhället.
Afghanistan är fortfarande ett starkt självmedvetet land.
Medvetet om sina traditioner och sin historia. Ett land där chauffören
på en dålig landsväg talar med bönderna och frågar när
guvernören i provinsen senast lät reparera vägen och sedan säger:
— Han är slö, han borde avsättas.
Få länder i Asien är sådana. Dess väg fram ur fattigdomen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
