Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagliga bröd; då skulle jag tänka på mina två barn och känna
djup skräck och fasa för framtiden och omedelbart börja ett
be-fruktningsarbete till dess jag hade minst fem barn. Det skulle jag
göra utan att förändra min syn på religion eller sedvänjor eller
familjeliv. Ty det vore min enda trygghet.
Det är så att barnen är föräldrarnas enda trygghet vid
sjukdom, ålderdom, olycka. Barnen är en ekonomisk tillgång. Den
som har många barn har ett lättare liv än den som har få barn.
Tänk själv! Ta bort ATP och pensioner och sjukförsäkringar
och varje form av social trygghet; gör själva överlevandet
omedelbart beroende av att du just denna dag och denna stund
lyckas sälja din arbetskraft på marknaden. Det minsta missgrepp och
du störtas obönhörligen ut i lidande och död. Runt om dig klöser
och klänger alla de andra, lika fattiga, lika eländiga för det
dagliga brödet. Endast dina barn är din trygghet.
Den indiska bildserien är öppen och cynisk
kommunikations-lögn! Det är revolutionen som befriar kvinnorna från eländet. Då
blir också familjeplaneringen självklar ty då är det samhället —
och inte familjen enbart — som ställer upp vid sjukdom nöd och
olycka.
Det program till vilket SIDA bidrar är icke ett socialt
program, det är icke ett program för att hjälpa de pakistanska
kvinnorna i sin kamp för människovärde. Det är ett
befolkningsbe-gränsningsprogram med det — öppna och utsagda — syftet att
begränsa Pakistans befolkningstillväxt.
Problemet med Pakistan är inte att det finns för många
pakistanare. Problemet är att ägandeförhållandena är sådana att folket
är arbetslöst och undersysselsatt och landet förfaller.
Problemet är heller inte — som exempelvis fjärde femårsplanen
(från juli 1970, s. 235) gör gällande — att 48 % av befolkningen
är under 15 år och att därför en bråkdel av befolkningen får bära
bördan: ”Med andra ord ungefär 36 % av Pakistans befolkning
bär bördorna åt hela befolkningen”. Men 48 + 36 är inte = 100.
Det finns kvinnor också. Men som femårsplanen säger hålls
”90 % av kvinnorna av sociala och kulturella skäl ute ur
arbetsstyrkan.”
Detta befolkningsbegränsningsprogram har ingenting att göra
med att befria dessa levandeföderskor ur sin förnedring.
Världsbanken använder inte hela sin ekonomiska makt som utpressning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
