Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga annat än att jämlikheten skall öka. Till och med
världsbanken tvingas tala med tungor och säga att ”kinesiska metoder skall
kombineras med västlig administration”. Det viktiga dock att
komma ihåg att alla de läsare som läste hur det gick framåt under
sextiotalet... alla dessa läsare var lurade; det gick bakåt för
folket och framåt för utlänningarna och de 22 familjer som äger
Pakistan och blivit rika på utländsk hjälp och inhemsk utsugning.
AB 18-11-70
Profit profit profilpolitik
En gång i tiden talades det om Sveriges andra stormaktstid. Det
var innan Kreuger sköt sig. Men än ger tändsticksbolaget i
Pakistan 25 % årligen i utdelning. Och det är inte fy skam.
År 1967—1968 (det sista år från vilket jag har siffror, de
publicerades av plankommissionen i juli 1970) gjordes privata
utländska investeringar i Pakistan på sammanlagt 84 000 000 rupier.
Det är att märka att denna summa inkluderar även
återinveste-ringar. Samma år sändes från det valutafattiga Pakistan till de
utländska ägarna 105 500 000 rupier i profiter och avkastningar
på i Pakistan investerat kapital. Alltså mer gick ut än vad som
kom in. Om man räknar även varumärkesavgifter och royalties
etc då stiger utflödet till 152 000 000 rupier. Utflödet på den
privata sektorn är alltså 181 % av inflödet.
Det är Walt Rostows män som drivit planeringen i Pakistan.
Personer som David Bell och Richard Gilbert har sett till att den
privata profiten inte rubbats av folks protester mot sänkt
levnadsstandard och ökad fattigdom. (I juni 1970 fick regeringen sparka
ut gruppen från Harvard. Skandalen var för stor.) Den nya
femårsplan som just publicerats vacklar mellan skräcken (den mycket
nödvändiga) för det pakistanska folk som nu medvetet och öppet
kräver sina rättigheter: ”Massorna började begära en del av det
ekonomiska framsteget som uppnåtts under sextiotalet. Arbetarna
var förbittrade över att reallönerna sjönk samtidigt som den
industriella expansionen fortsatte i ökad takt. Småbrukarna ansåg
att förtjänsten av den högre jordbruksavkastningen stannade hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
