Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vandrar kring i fridlyst pelargård.
Fall ned och vörda invid altarhärden
De gångna gudars eld, du son af nya verlden!
Men vill du höra morgonlärkan sjunga,
Gå ut i skogen, hör på Thorilds sång!
Naturens toner klinga på hans tunga,
Omornade, i nattdrägt någon gång;
Men nordiskt fri och öppen är hans lyra,
Ett öfvermått af kraft, som skalden ej näns Styra.
Och glöm ej Lidner, känslans skald i norden,
Sjelf rik på hjerta, men på hjertan arm!
Hör, i hans sånger gråta Sjelfva orden,
Och känslan slår sig blodig i hans barm,
Går fram på lutans gyllne bål och brinner
Och svept i välljud utaf idel eld förbrinner.
En svan, af snillets oro väderdrifven
Från diktens guldkust till en stormig höst;
Af alla, utom lyran, öfvergifven
Med frusna vingar skyler han sitt bröst;
Och på det sund, der han är stängd af nöden,
Han sjunger skönt ändå, gudomligt skönt i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
