Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ovanligt upplysande, när man inte vet en smul
förut!!
Jag bjöd emellertid till att se så intresserad ut jag
någonsin förmådde.
»De fördömda fotograferna, som bara kan porträttera
hvad de ser!»
»Vackert så», vågade jag säga.
»Vackert! Är det vackert det här?»
Därmed kastade han fram ett kabinettskort af en
helt ung flicka.
»Och ändå är hon det sötaste, ljufvaste, älskligaste
väsen som finns! Nåå?»
(Det var åt mig.)
»Jo», sa jag, och det med riktig öfvertygelse, »jag
tycker hon är söt — riktigt söt!»
Och det tyckte jag.
Hon var så näpet lik Pepita, att jag blef riktigt
rörd.
Kaptenen fullkomligt strålade.
»Då skulle tant Lova se henne i värkligheten! Hår
som guld, hy som sammet och tänder som pärlor–––-!
Lika galet blir det att försöka måla henne.
Man kan förr måla en dröm — en aning/»
»Hör nu på», sa jag, som tyckte jag varit
tålmodig nog. »Hvad är det Reinhold egentligen vill mig?»
»Kära tant Lova, jag är den olyckligaste
människa på jorden», kom det som skjutet ur en kanonkula.
»Stackars gosse», sa jag, fast bra matt, ty jag hade
ett innerligt begär att slippa komma med i en ny
historia igen.
»Tycker tant Lova värkligen, att jag, att vi ska
kasta bort vår lycka bara därför, att det fallit mamma
in att inte vilja ha en ful sonhustru?»
»Nej det tycker jag inte», sa jag nu litet kraftigare.
»Till på köpet när hon inte är ful!»
»Öfvertyga mor», sa jag.
»Öfvertyga!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
