Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Jordbrukets statik och de olika åkerbrukssätten. - A) Jordbrukets statik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosforsyra. Ler- och märgeljordarterna hafva något större
förråd däraf fastän i svårt tillgängligt tillstånd. På grund
häraf måste man alltid, genom gödslingen, fullständigt
ersätta den fosforsyra, som genom skördarne borttagits
från jorden, om hennes bördighet skall bibehållas.
320. Kali ingår väsentligen i växternas blad och
strå och är därför ej utsatt för att bortföras från
egendomen i lika hög grad som fosforsyran. Vid aktsamt
tillvaratagande af den flytande spillningen återföres till
åkerjorden det mesta af hvad skördarne beröfvat jorden
på kali. Dock måste man äfven härvidlag taga hänsyn
till de olika jordarternas egenskaper. Lerjorden är ganska
rik på kali; sand-, mull-, torf- och mossjordarterna äro
fattiga därpå. Dessa sistnämnda jordarter kräfva därför
extra kaligödsling för att kunna lämna lönande skördar.
Vid utsträckt rotfruktsodling behöfver äfven den bundna
jorden extra kaligödsling.
321. Kalk, såsom näringsämne betraktadt, behöfver
högst sällan tillföras åkerjorden extra, utöfver hvad som
gifves med stallgödseln och vid hvarje fosforsyregödsling;
ty alla fosforsyrerika gödslingsämnen äro kalksalter.
Direkt för växternas närande behöfver kalk dock stundom
tillföras moss- och (röd) sandjord.
Vid bedömande af kalkbehofvet för växterna måste
man dock beakta, att åkerjorden bör hafva ett mycket
större förråd på kalk än som direkt behöfves för
växtnäringen.
322. Växternas förmåga att upptaga näringsämnen
är ganska olika och detta måste man också beakta vid
gödselberäkningen. Sålunda kunna rotfrukterna tillägna
sig kali i åkerjorden äfven ur mera svårlösliga föreningar,
men måste äga god tillgång på lättlösliga kväfve- och
fosforsyreföreningar. Rotfrukterna böra därför
företrädesvis gödslas med sistnämnda båda ämnen. Detsamma
gäller i det närmaste äfven om stråsädesväxterna.
Baljväxterna behöfva ej direkt gödsling med kväfve, men visa
godt resultatet vid gödsling med fosforsyra och kali.
323. Växtlighetens beskaffenhet på de fält, som skola
gödslas, måste slutligen tagas i betraktande vid all
gödselberäkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
