Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Jordbrukets statik och de olika åkerbrukssätten. - A) Jordbrukets statik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt Tab. 1 innehåller 1,000 kg. måttligt brunnen ladugårdsgödsel
4,5 kg. kväfve, 2,5 kg. fosforsyra, 6 kg. kali och 7 kg. kalk.
Uti 60 lass sådan gödsel och cirka 400 kg. (= 24,000 kg.) har jorden
således erhållit: 108 kg. kväfve, 60 kg. fosforsyra, 144 kg. kali och
168 kg. kalk.
Häraf synes, att det på så vis gifna kväfvetillskottet är ungefär
tillräckligt, men att det däremot fattas 41,5 kg. fosforsyra, 70,2
kg. kali och 30 kg. kalk, som måste tillkomma på annat sätt än
genom ladugårdsgödsel, för att jorden skall till fullo återfå hvad den
förlorat genom skördarna.
316. Denna brist måste betäckas och detta sker lämpligast med
konstgjorda gödslingsämnen, såsom benmjöl, thomasfosfat, superfosfat
och kalisalter.
Medels 150 kg. 17 % thomasfosfat, 100 kg. 18 % superfosfat
och 600 kg. kainit skulle man kunna fylla denna brist hos jorden.
Fördelningen af denna gödsling kunde t. ex. ske så, att thomasfosfaten
och kainiten tillsattes under trädesåret och superfosfaten näst
sista omloppsåret för kornskörden.
317. Det beror gifvetvis mycket på jordens natur om man vid
dessa beräkningar finner det nödigt, att tillföra just de kvantiteter af
kväfve, fosforsyra och kali, som motsvarar förlusten genom skördarne.
Stundom inträffar det, att jorden förut kan vara så rik på någotdera
af dessa ämnen, att man därför gärna vid tillsatsen kan göra en
inskränkning däraf, men i stället taga så mycket mer af de andra
ämnena, hvaraf jorden har ett större behof, för att bördigheten skall
bibehållas i jämnvikt eller möjligen blifva större.
318. Kväfve behöfver ej ersättas till fullo på t. ex.
dyjord och svartmylla, emedan dessa jordarter innehålla
stora förråd af organiska kväfveföreningar, som genom
fortgående förmultning öfverföras i för växterna upptagbart
skick. I stället för att gödsla nämnda jordarter med
kväfverika gödslingsämnen bör man tillföra dem sådana
ämnen, t. ex. kalk o. d. som påskynda den kemiska
sönderdelningen. Endast på sådana torfjordarter, där
sönderdelningen ännu icke kommit i gång kan särskildt
kväfvetillskott vara behöfligt. – Dessutom kan man, genom
odling af kväfvesamlandö växter, ej blott underhålla utan
t. o. m. öka kväfvehalten i jorden.
319. Fosforsyra ingår väsentligen i de delar af
växten, som vanligtvis af yttras, nämligen i frön och
rotknölar, äfvensom i de förädlade produkterna kött (ben) och
mjölk. Härigenom kommer fosforsyran i allmänhet att
bortföras från egendomen i större mängd än hvad som
återgifves genom stallgödseln. Dessutom förekommer
fosforsyran tämligen sparsamt uti all slags åkerjord.
Mull- och sandjordarterna äro nästan alltid fattiga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
