Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Månlandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den. Man trodde, att det var hardt nära omöjligt, att
kulan icke skulle stöta emot honom inom kort, vore
det också endast vid hans norra pol, hvars lysande
kant skarpt aftecknade sig mot himlens svarta botten.
Michel Ardan ville öppna en af luckorna och rusa mot
månytan. Det hade varit endast ett fall på tolf mil,
men det gaf han ej akt på. Det hade dessutom varit
ett onyttigt försök, ty om projektilen icke kunde uppnå
någon punkt af månen, skulle Ardan det icke heller.
I detta ögonblick, klockan 6, syntes månpolen.
Skifvan blottade för de resandes blickar endast den
ena starkt belysta delen, emedan den andra förlorade
sig i mörkret. Projektilen öfverskred plötsligt
gränslinien mellan det starka ljuset och det absoluta
mörkret och blef insvept i en fullkomlig natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>