Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Den 354 1/2 timmar långa natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Den 354½ timmar långa natten.
I det ögonblick detta fenomen så oförmodadt
visade sig, strök projektilen förbi månens norra pol på
mindre än femtio kilometer. Några sekunder hade
varit tillräckliga för honom att försänkas i rymdens
absoluta mörker. Ofvergången hade skett så hastigt,
utan några skuggningar, utan någon ljusets
fördrifning, utan någon förtunning i de lysande
undulationerna, att himlakroppen tycktes blifvit utsläckt af en
häftig vindfläkt.
— Totalt försvunnen! — utropade Ardan helt
förskräckt.
Ej ett återsken af ljus, ej en skugga,
ingenting syntes mera på denna kort förut så
bländande skifva. Mörkret blef ännu djupare genom
stjer-nornas strålning. Det var detta “svarta“, som
utmärker månnätterna, hvilka räcka tre hundra
femtiofyra och en half timmar på hvar punkt af skifvan, en
lång natt, som uppkommer af likheten i månens
fortplantnings- och rotationsrörelse, den ena omkring sin
egen axel, den andra omkring jorden. Projektilen, som
insvepts i drabantens skuggkägla, var icke mera
underkastad solstrålarnes inverkan än någon annan punkt
på hans osynliga del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
