Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. / 192 (1871) Author: Jules Verne Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. J. T. Maston lemnar Long’s Peak

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGOFÖRSTA KAPITLET.

J. T. Maston lemnar Long’s Peak.

Rörelsen var stor ombord på Susquehanna.
Officerare och matroser glömde den rysliga fara, för
hvilken de nyss varit utsatta, och möjligheten att hafva
gått i sank. De tänkte endast på den bedröfliga
ändalykt denna månresa hade fått. Alltså kostade detta det
djerfvaste företag i gamla och nya tider sina modiga
upphofsmän lifvet!

Hvar och en hade fattat den unge
midshipmannens ord: "det är våra vänner, som komma", och
ingen tvifladle på, att ju denna eldkula var Gun-clubs
projektil. Hvad åter beträffade de i densamma
inneslutna passagerarnes öde, voro meningarna delade.

— De äro döda! — sade en.

— De lefva! — svarade en annan. —
Vattenlagret är djupt och deras fall har blifvit hejdadt.

— Men de ha saknat luft — sade den förre, —
och i följd deraf omkommit!

— Nej, de ha blifvit uppbrända! — återtog den
senare. — Deras projektil var ju endast en
hvitglödande massa, då han genomskar atmosferen.

— Hvad betyder det? — svarades enhälligt. —
Vi måste fånga upp dem lefvande eller döda!

Emellertid hade kapten Blomsberry sammankallat
sina officerare och höll "med deras tillåtelse" rådpläg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>