Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 HATTNALARNA
han, då hon teg, det skulle en man aldrig
kunnat förstå — —
Ovanpå detta visste han icke, hvad han
skulle vänta, och de ögonblick, som förflöto,
innan hon talade, föreföllo såsom evigheter.
— Vet ni af, sade hon slutligen, att ni
kämpar ganska hänsynslöst för Eva?
— Ja, svarade han.
— Jag förstår inte riktigt er taktik, fortfor
hon. Efter ni kämpar med mig, så medger ni
ju, att utgången beror på, om jag kan be-
vekas. Och att då försöka förolämpa mig så
dödligt — — Helst om ni tror er veta, att jag
aldrig förlåter.
— Jag tillstår, sade han, först nu inseende
hela innebörden af sina ord, att jag i hastig-
heten bar mig förbannadt tölpigt åt. Men tänk
inte på mig. Tänk på Eva.
— Hur jag skall kunna tänka på Eva och för
Eva i det här sammanhanget utan att samtidigt
tänka mycket skarpt på er, det vet jag inte,
sade hon.
— Jag har märkt, sade han, att det inte
finns några så hårdhjärtade människor i värl-
den som de, som af sina egna sorger bara
minns att de gått öfver. Men jag trodde inte
ni var sådan. Tänk på er egen sorg!
— Den har jag inte glömt. Men jag tror
också, att jag med den köpte mig fri från
mycket lidande, som kunde varit svårare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
