Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PR IS
a Esa, Vr En SA 075 MSOIRRE GD ISAR RN EGON
Ja
DEN SENARE GREKISKA ASTRONOMIEN. 23
kring solen, i sällskap med de andra planeterna. Antages
solen orörlig, så kunna alla företeelser på himmelen för-
klaras genom jordens rörelse. Huru stora planetbanorna
än äro, så äro de dock försvinnande i jämförelse med det
tomrum, som skiljer dem från fixstjärnesferen. Allt detta
kan synas svårt och hardt när otroligt; men med Guds
hjälp skola vi göra det klarare än solen, åtminstone för
alla, som begripa matematik. Utgå vi nu från den grund-
satsen, som ingen lär bestrida, att ju större en bana är
deste större är omloppstiden, så kunna vi förlägga banorna
i följande ordning, i det vi börja med den yttersta.
Den första (I) är fixstjärnssferen. Den är orörlig och
till den hänföras alla stjärnors rörelser och lägen i vår
värld. Astronomerna antaga den samma rörlig; men vi
skola visa, att detta är en synvilla, beroende af jordens
rörelse. Under stjärnsferen är Saturnus” (IT) bana, hvars
omloppstid är 30 är; sedan komma i ordning banorna för
Jupiter (III) med 12 års omloppstid, Mars (IV) med 2
års omloppstid, Jorden (V) med månen med ett års om-
loppstid, Venus (VI) med 9 månaders och Merkurius (VIT)
med 82 dagars omloppstid. I medelpunkten för alla dessa
banor tronar solen. Kunde man hafva gifvit en lämpligare
plats åt denna klara stjärna, som upplyser detta härliga
tempel?"
Såsom Kopernikus själf framhäfver, så var öfvergången
från Ptolemäus” system till hans eget den naturligaste sak
i världen. Det var icke häller denna rent geometriska
öfvergång, som utgjorde stötestenen för hans samtida. De
mera tänkande bland hans motståndare erkände, likasom
en gång Ptolemäus, att läran om jordens rörelse gärna
kunde få passera, nämligen såsom en hypotes (antagande)
för enkelhetens skull. Först när han ville häfda sin åsikt
som en värklighet, stötte han på motstånd från de djupt
rotade öfvertygelser af motsatt art, som genomträngde hela
hans tidehvarf, från den gamla nedärfda uppfattningen,
understödd af tidens vetenskapliga och religiösa tänkesätt.
Det är bekant, huru medeltidens människor, med blicken
lyft mot en, efter hvad det ansågs, bättre värld, hvilken
för deras fantasi aftecknade sig mera lefvande än för vår,
ringaktade eller försummade” sina efter denna världen af-
passade förståndsförmögenheter. För dem blef det den för-
nämsta uppgiften att klargöra och ordna de religiösa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
