Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 RET ÖR AR Hg a I DRA
Näsan FORSA
AS sfär
24 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
hållandena; särskilt gälde detta med afseerde på fast-
ställandet af kyrkans tro. Många religiösa samfund stödja
sig äfven ännu i dag vid de viktigare resultat, som så-
lunda stadfästades af kyrkans främste män och på kyrko-
mötena. Men utom dessa större frågor egnade man sig
med ifver och allvar åt mera detaljerade undersökningar,
hvilka numera icke hafva allmänt intresse. Så handla flere
skrifter från den tiden om änglarnas egenskaper t. ex. om
deras ålder och klädedräkt, om hvilken ängel, som brakte
den heliga jungfrun det himmelska budskapet, om huruvida
änglarna tala grekiska eller hebreiska, eller huru många
tusen änglar få rum på en nålspets, om deras näring, mat-
smältning och sömn 0. s. v. Det är tydligt att under
sådana förhållanden naturvetenskaperna kommo att intaga
en tillbakaskjuten ställning. Och när vetenskapliga frågor
förekommo till behandling, så skedde detta på samma sätt
och enligt samma metoder, med hvilka forskningar uti de
himmelska tingen bedrefvos. Då man med trons visshet
kunde bilda sig en föreställning om förloppet i himmelen
eller i jordens d. v.s. världens medelpunkt, hvarest helvetet
hade efterträdt Pytagoräernas sinnebildliga eld +), hvarför
skulle man då lägga vikt på sinnenas otillförlitliga vitnes-
börd, då det gälde de obetydligare saker, som tilldrogo
sig i ens omgifning? Också är bristen på iakttagelse-
förmåga under denna tid förvånande. Sålunda påstår t. ex.
en författare, att om man kastar en sten, så rör den sig
först ett stycke bortåt i en krökt bana och faller sedan
rätlinigt ned på jorden. Det bör äfven icke förundra oss,
att samma personer, som i apostlarnas berättelser och kyrko-
mötesprotokollen ansågo sig äga ett osvikligt rättesnöre i
teologiska saker, med trygghet litade till Aristoteles skrif-
ter, när det kom an på naturvetenskapliga spörsmål. Så
kom: det sig att Aristoteles” läror angående jordens orör-
lighet, alla de kristallsferer, som omgåfvo henne o. s. v.,
långt fram i tiden förblefvo rotfasta ej blott hos allmän-
heten, utan äfven hos dem, som egnade sig åt vetenskap-
liga forskningar. Det var denna tidsanda, som utgjorde
”) I en 1836 med myndigheternas bifall utgifven formulering af
den katolska tron heter det: »Helvetet är den djupaste ort i världen,
nämligen jordens medelpunkt, och därför motsättas i den Heliga skrift
på många ställen himmelen och helvetet, såsom den högsta och lägsta
orten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
