Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SENARE GREKISKA ASTRONOMIEN. 25
det svåraste hindret för Kopernikus” nymodiga åsikter.
Ptolemäus” blott af de lärda kända bevis mot jordens
rörelse spelade en obetydlig roll vid sidan af den omstän-
digheten, att den gängse uppfattningen af alla förhållanden
och särskilt själfva religionsformen hade utbildats och lika-
som växt sig omkring åsikten om jordens fasta läge 1 värl-
dens medelpunkt. Det var ju för tanken helt naturligt,
att den gudomliga nåden på ett särskilt sätt samlat sig på
ett sådant enastående ställe, som världens medelpunkt,
människans hemvist. Men hvad skulle man tänka, om
jorden ej var annat än en irrande planet bland många lik-
nande, och huru skulle man” föreställa sig dessa andra
planeter lottade i samma afseende?
Såsom det blifvit antydt, hafva under olika skeden af
medeltiden vetenskapliga sträfvanden af olika värde varit
värksamma. Kyrkofadern Lactantius från början af fjärde
århundradet egnade redan en tanke åt frågan om jordens
rörelse, i det han i sitt arbete "Om den falska okunnig-
heten" förklarar alla dem för "mindre vetande", som antogo,
att jorden roterar, att den är rund, att det finnes antipoder
och att man kan gå omkring henne utan att falla. I all-
mänhet stälde sig de skickligaste på Ptolemäus” ståndpunkt
och utbildade särdeles mot slutet af medeltiden hans system,
såväl genom tillfogande af nya epicykler som genom att
bearbeta nyare iakttagelser. Ett århundrade före Kopernikus.
(1444) yttrar sig den som kardinal och ståthållare i Rom
bekante JVikolaus Cusa om jordens rörelse på följande sätt
i ett arbete "Om den lärda okunnigheten’": "Det är tyd-
ligt, att jorden rör sig, om det också icke omedelbart synes
våra sinnen så, emedan vi icke kunna döma om rörelsen
annat än i jämförelse med det som är fixt; på samma sätt
som den, som sitter i en båt, som lugnt drifver med strömmen
i en flod, icke kan märka sin egen rörelse annat än ge-
nom att iakttaga strandens. På detta sätt äro solens och
stjärnornas rörelser det enda vitnesbördet om vår egen.”
Af denna Nikolaus OCusa skall astronomen Purbach från
Wien hafva fått del af dessa åsikter. Utan att själf vidare
befatta sig därmed, meddelade denne i sin ordning åsikten
om jordens rörelse och planeternas jordlika natur åt sin
lärjunge Regiomontanus. Men icke häller denne framstälde
saken offentligt. Båda dessa män voro framstående astro-
nomer, som gjort sig förtjänta om vetenskapen. Regio-
EA NNE LA SAR "oe fåran te Re nd sär sr SNR I adkdees I
Då Fe > RR I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
