Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Några nutida bevis för jordens rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
Den rörelse, om hvilken vi tala, beror därpå, att vårt
öga icke är stillastående. Vore vårt öga stillastående, skulle
vi se stjärnorna i deras rätta riktning. Men tiliföljd däraf
att ögat deltager i jordens rörelse och hastighet, se vi
stjärnorna icke i deras rätta riktning, utan något fram-
flyttade i samma riktning, i hvilken vi själfva röra oss.
Denna framflyttning af en stjärna från dess rätta läge,
hvilken dessutom är större ju större vårt ögas hastighet
är, benämnes aberration. Vi skola strax söka förklara den
med ett exempel, men anmärka först att denna aberration
är orsaken till den omtalade rörelsen hos stjärnorna. Ty
jorden rör sig nära i en cirkel omkring solen och i hvarje
punkt af dess bana se vi stjärnan — som i värkligheten
befinner sig exempelvis rakt ofvanför jordbanan — fram-
flyttad i samma riktning, som jorden rör sig. Det måste
således taga sig ut så, som om jorden under sin rörelse
kring solen sköte stjärnan framför sig i en rund bana.
Huru aberrationen uppkommer, kan man inse genom
att betrakta följande likartade fall. Antag att någon från
sidan afskjuter en kula rätt emot (vinkelrätt emot) en i
full gång varande järnvägsvagn. Kulan genomtränger den
första väggen och skulle, om vagnen vore stilla, träffa den
andra väggen midt emot hålet i den första. Men under det
att kulan genomlöper afståndet från den första väggen till
den andra, har vagnen rört sig något framåt. Kulan träffar
sålunda den andra väggen ett litet stycke bakåt. Om nu
någon i vagnen tager sig för att undersöka hvarifrån skottet
kom, så skall han troligen säga, att det blifvit afskjutet
mot vagnen något snedt framifrån, i det han icke tager 1
betraktande hvad man skulle kunna kalla kulans aberration.
Ty sammalunda förhåller det sig med ljusets aberration.
Vårt öga förhåller sig såsom den framilande järnvägsvagnen,
och ljuset förhåller sig som den afskjutna kulan, i det det
ilar fram från stjärnan för att först genomtränga den främre
delen af vårt öga och sedan träffa den bakre delen i en
punkt, som ligger något bakom den, där strålen skulle
träffat, om ögat varit stilla. Vi få sålunda en falsk före-
ställning om ljusstrålens riktning och om stjärnans läge,
vi komma att se den framom dess värkliga läge åt det
håll vi själfva röra oss med jorden.
— An
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
