Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Att leva är - Våren — det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller borde vara — upptäckare stadda på resa genom
farliga och oupptäckta länder.
Livet må vara besvärligt och hårt — det borde aldrig
få bli tråkigt. Livet borde ha ett intresse, som bröte
udden av våra motigheter och umbäranden. Den tanken,
att livet är en enda lång upptäcktsresa, håller hjärtat
ungt och blicken vaken.
Våren — det är den heliga tiden, den tid, då även hos
den mest förhärdade, barnet åtminstone någon stund
vaknar till nytt liv i själen. Våren — det är de vackraste
blommornas och den vackraste kärlekens tid. Då är allt
rent, allt nytt.
Det är i mars, då allt står i svart och blått och
guldbrunt. I dag, då jag träder ut, ligga trappstenarna härligt
vitlysande i det klara solljuset. Jorden ligger doftande
— solen och jorden ha slutit ett nytt förbund och andas
tillsamman ut sina hemligheter — och vårens första
fjäril fladdrar omkring på bräckliga vingar.
Det är i de första blåsippomas tid. Hela den långa
vintern har den lilla anemonen legat sovande, höljd i
sina duniga svepeblad. Nu tittar den äntligen fram —
den är vårens älskling, den hör till i dagjämningstiden.
Kvällen har blivit så underbart besjälad. Stjärnorna
tala så sällsamt tyst, det gåtfulla där ovan ler mot mig
så inträngande, så stilla. —
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
