Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Han är icke ond - Självfallet, barnsligt, naturligt - I dag hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han är icke ond, men han har frid. Han ser långt
hän, han vet, vartill allt tjänar. Också han är ett med
Guden, den eviga verkligheten. Han känner Meningen
— av den strålar hans leende.
Också Kristus kände Meningen — därför bekände
han sig själv vara en konung, därför stod han så fast,
därför hade han frid. Han var tid och evighet, nej
och ja.
»Älsken varandra inbördes och haven frid» — det
är tid och evighet i förening — det är allt.
Självfallet, barnsligt, naturligt måste allt detta bli för
oss — först då äro vi fria, ja, först då äro vi. Vi skola
verka och tjäna på jorden, men evighetens ord måste
ha gått oss i blodet, så att vi utan att tänka därpå göra
allt i dess namn.
Så lever väl ingen. Men det ligger ett löfte i att en
har levat så, och i det, att vi ana, att så måste vi leva.
Vi skola verka och tjäna på jorden, ty jorden, höra
vi nu till. Vi skola göra allt efter vår kraft och
möjlighet — allt på god tro, i gott hopp. Våra händer må
vara rastlösa, men i vårt hjärta skall det vara stilla.
Vi skola hjälpa det vi kunna — det vi icke kunna skola
vi blott innesluta i vår kärlek...
I dag hade jag besök av den prästvigde filosofen. Vi
ha nu talats vid ganska många gånger, men knappt en
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
