Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tig!
Han släckte lampan och under en minut härskade en
förfärlig tystnad i rummet. Det hördes bara några
häftiga andetag och några prasslande ljud. En kniv
blixtrade till bort från hörnet vid dörren. Då klirrade
plötsligt en fönsterruta på gaveln och Kerstin kastade
sig ut därigenom. Pojkarna sprungo skrikande efter
samma väg. De hade börjat kläda sig, då de märkte,
att det skulle »bli något». Nu voro de nästan
färdig-klädda men hade intet på fötterna, iner än strumporna.
Modern däremot hade blott lintyget på sig.
— Fort, barn! manade hon. Vi springer! Vi får
knacka på hos Lars Henriks. Det anade mig, att det
skulle bli oväsen i natt.
Pojkarna följde med så långt, att de visste sig vara i
säkerhet. Sedan ville de vända. De skämdes för att följa
med till grannstugan.
— Vi går inte med längre, sade Magnus. Det är så
hemskt förargligt.
— Ni måste, barn! — det kan ingen hjälpa.
— Nej, vi går inte.
— Ni fryser er fördärvade om fötterna, arma barn!
Ni måste komma in i värmen, det får gå hur det vill.
— Nej, vi försöker komma in i en lada nånstans.
Vi ska nog klara oss!
De vände och sprungo över åkrarna upp mot
landsvägen till. Uppe på backen var en stuga, mot den gingo
de, och vid laduväggen stannade de en stund och stodo
där och samtalade. Det var inte första gången, som de
upplevat dylika äventyrliga nätter. En nyårsafton för
Jändel: Skrifter II
225
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
